Vilken vecka..
Jag vet inte riktigt hur jag ska formulera hur denna veckan har varit. Jag har verkligen dokumenterat allt jag gjort, allt som händer i mitt liv – hur jag kopplar allt till ADHD ‘n. Jag har även känt att jag har ingen aning om hur de här kommer att gå..
Jag har så svårt för att komma igång med saker, speciellt saker som tar långtid att göra. De tar så långtid att ens komma igång – jag svävar iväg i min egna lilla värld och jag vet inte ens vad jag tänker på. Jag skulle ju ge mig själv ett assigment och skriva ner eller spela in vad jag tänker på när jag svävar iväg men jag märker de inte ens själv ibland. Jag bara tappar fokus på det jag gör och upptäcker helt plötsligt att jag sitter ju faktiskt vid skrivbordet och ska plugga.
När jag väl kommer igång gör jag mycket väldigt effektivt, men att sedan att avsluta det och faktiskt få något resultat är desto svårare. Eftersom att min hjärna går på högvarv.. att jag går på helspänn hela tiden. Jag är rädd för att misslyckas? Rädd för att jag inte kommer få resultat som är bra nog? jag pluggar så blir jag tillslut helt matt och bara slarvar de sista och till sist får jag ångest att jag inte gjort tillräckligt bra. Denna ångest får mig väldigt ledsen och frustrerad och får mig att känna mig riktigt kass och detta i sin tur får mig att ge upp för dagen och göra de jag är bra på istället såsom att lyssna på en bok, måla, ut och promenera, umgås med nära och kära.
Eftersom att jag har mina svårigheter har jag inte ’’hunnit’’ göra mitt assigment. Men ’’hunnit’’ menar jag att jag har inte kommit igång. Ett av assigmenten som jag verkligen ville testa är meditera vilket jag har hört ska vara bra för att samla tankar. Tänk så kan de rädda mig? När jag sitter och ska plugga och känner att nu försiggår de för mycket i mitt huvud, nu känns de som att jag måste göra 2500 upphopp och bara skrika rakt ut.
Andra saker som jag har märkt är att jag sitter nästintill aldrig helt stilla – förutom när jag målar eller lyssnar på en bok. När jag kollar på film eller ska sova har jag varje kväll antecknat att min sambo har bett mig att vara stilla. Igår kväll va de så illa att min sambo sa att hela sängen kändes som vågor – jag har inte ens själv varit uppmärksam på att jag har rört mig så mycket när jag ska sova men nu har jag insett att jag ligger och skakar benen eller ligger och knäpper med tårna eller ngt sånt där sjukt tills jag somnar – haha!
Nä, jag har inte ngn jäkla aning om hur jag ska gå vidare och detta känns löjligt. Jag kanske borde byta spår – fria tyglar och inga ramar gör mig så stressad.